Kvällstankar – 4/6
Det är häftigt att se Tyskland lira boll. Diciplinen imponerar något utöver det vanliga och har gjort det i alla år…
… Det är spännande att se Holland lira boll. Men vet liksom aldrig vad man får, en kalasvinst ligger alltid och lurar…
… Det är coolt att se Brasilien och Argentina lira boll. Sydamerikas jättar bjuder alltid på show med deras sanslösa offensiver…
… Det är vackert att se Spanien lira boll. Inte sedan Brasiliens gyllene dagar har det funnits ett landslag som kombinerat finess, stil, hårdhet och taktiskt tänk – för än idag, då vi har ”La Furia Roja.”
Tiki taka eller ”Tiqi Taqa,” om vi ska vara helt korrekta i språket är deras kännetecken. Modellen tillhör 70-talets Holland – det vill säga tiden då Cruijff dominerade fotbollseuropa, och den bygger på logiskt tänkande.
Låt inte motståndaren hålla i bollen, för då kan de inte attackera och göra mål. Passa ihjäl motståndet, låt dem jaga bollen så de blir trötta. Hellre en passning för mycket – än en för lite.
Ganska simpelt när man läser det, eller hur? Men det är en sak att läsa innantill, och en helt annan sak att utföra det – på rätt sätt dessutom.
Holland och Ajax kunde det på 70-talet. Spanien och Barcelona kan det idag.
För att utföra en sån här modell behöver du 23 passningsskicliga spelare, målvakterna ursäktas. Räcker dock inte bara att dem kan passa en boll. Kreativitet, snabbhet och possitioneringsspel är ett måste, och let’s face it – sådana spelare växer inte på träd, men Spanien har dem, och fler är på väg.
Därför är det vackert att se Spanien lira boll. De lirade på halvfart idag i vänskapslandskampen mot USA, ändå vann dem med 4-0 efter mål av Negredo, Torres och Cazorla – x2.
Matchen i sig var inte imponerande, men när väl bollen börjar rulla för de rödklädda, slutar den inte det för än den ligger invirrad i nätet bakom motståndarnas burväktare.
Det var allt för idag!
Buenas noches todos!